Min son besöker andra dimensioner.
Han sitter med gitarren, klinkande
en melodi han komponerat själv
och är så innesluten i musiken
att inget annat finns i universum.
Han blundar när han knäpper strängarna
och skakar lätt på huvudet i takt.
Han reser genom världarna i trance
och ser och hör det ingen annan upplevt.
Då slutar han att spela, tittar upp
och ler så nöjt med hela ansiktet
att jag förstår hur enkel lyckan är.
Min son är fjorton år och drömmer om
att bli en “superstar”, berömd och känd
med svans av fans, som dyrkar det han gör,
men kanske blir han aldrig någon stjärna.
Musiken har han med sig från sin uppväxt,
han kan i alla fall försöka ändra
sitt eget liv när livet trasslar sig
och sätta sig och spela på gitarren
så sorgens hårda grepp förbyts i lycka.