Etikettarkiv: Dikt

Utan slut är vår långa bana i livets lekar

Dikten

Samtal med Nils Ferlin 2

Utan slut

Vi klandrar
så gärna
vår stjärna
där vi vandrar,
vi bröder,
med fötter som blöder
så ömma,
och måste så tömma
vår flaska
på vin som är grumlat.
Och när vi så tumlat
måste vi traska
åter och åter
och bli kastade ut
på vår väg utan slut
fast vi hulkar och gråter.

*
Dikten uppläst

Logotype för Poeten Salvador

Bläddra bland publicerade dikter i PROJEKTET Nils Ferlin

Text om PROJEKTET Nils Ferlin

Till Wikipedia om Nils Ferlin

*

Text om versen

Eftersom det finns en dikt, och dikten ingår i ett projekt, så vill jag reda ut två aspekter. För det första vad dikten handlar om, och för det andra hur jag vill att vi uppfattar själva projektet.

Om dikten Utan slut

Att klaga hjälper inte. Eftersom vi är människor måste vi gå på vägarna även om de dammar. Dikten Utan slut pekar i Nils Ferlins anda på det mål vi når omedelbart viker för ett nytt.

Projektet

Verserna är ett försök att leva sig in i kände poeten Nils Ferlin. Hans poesi blev aktuell för mig redan i grundskolan, då en lärare presenterade honom. Läraren läste dikten “Evolution” högt. Samtidigt förklarade han Ferlins storhet som diktare.

Mina verser är rimmade bara för att förebilden oftast använde greppet. Att efterlikna, men utan att imitera direkt och skriva av, skapar en närhet till motivet. Att vara nära är att dela mycket, så att möjligheterna att förstå och tolka förebilden ökar. Dikterna är inte biografiska, utan syftar till att peka på känslor, tankar och vilja.

Nils Ferlin

Han var född i Värmland, men flyttade till Stockholm, där han skrev många av sina mest kända dikter. Han verkade som bohem i Klarakvarteren.

Så småningom fann han kärleken och bosatte sig på landet med sin Henny. Då både publik och professionella lsare ansåg att Ferlin var en av sin generations främsta diktare, så vann han många priser. Tyvärr slutade hans liv i sjukdom.

Nils Ferlins dikter

Poesi är ord, bild och musik satta i ett sammanhang.

Då orden är poetens viktigaste redskap, så valde Ferlin dem mycket noga. Därför kunde han arbeta oerhört lång tid med sina verser, till och med i decennier, så de ord han skrev var inga hastverk. Uttrycket är ofta enkelt, och alltid naturligt trots att han för det mesta rimmade.

Fastän metaforen är en vanlig teknik att ge bilder till sina verser, så valde Ferlin oftast bort dem. Hans dikter skapar bilder hos läsarna, men de uppstår i den löpande texten.

Ferlin var musikalisk, och många av hans dikter är tonsatta, och sjungs än i dag. Det är i rytmen som poesi har sin styrka, och han skrev med en tydlig men inte en alltför påträngande takt. Rimmen förstärkte det musikaliska.

Salvador diktar Utan slut