Sinnet tyngs av sorg
när jag plötsligt känner
att jag lever utan vänner
i en ensam borg.
Vi kunde ju ha varit
en sammansvuren grupp,
men vännerna gav upp,
de som fanns har farit.
Kollegor har försvunnit
och fastän jag har vunnit
hopp och själslig frid
saknar jag gemensamhetens tid

Växjöbladet Kronobergaren 47 2007

*
Dikten uppläst