Skalla-Grim skriver
—Min poetiska resa—
Bengt Tomas målar
—Bild “Himmel”—
Salvador diktar
—Syntes—
—Syntes—
☛
Min poetiska resa
Jag kan inte svara på varför jag skriver, men jag sitter med papper och penna flera gånger i veckan. Jag har till och med döpt om mig, på skoj, till poeten Salvador.
Jag var djupt förälskad i dig, men det var inte du som läste upp din dikt. Det var din vännina som ställt sig längst fram i klassrummet på mellanstadiet.
Dina ord inspirerade mig. Jag satt lutad mot en sten i skogsdungen, anslagsboken var uppslagen, och en dikt flödade fram. “Purka skull’ ha fest”. Merän så blev det inte.
På högstadiet talade svenskaläraren inspirerande om Nils Ferlins storhet och läste upp dikten “Evolution”. Läraren sådde ett frö till senare läsning av Ferlin.
Under gymnasietiden visade TV en film baserad på Dan Anderssons dikt “En spelmans jordafärd”. Huden knottrades på den känslige tonåringen, han förstod hur starkt poesi kan påverka känslor.
Högskoleperioden innehöll faktaläsning, inte poesi. Jag gjorde i alla fall ett försök och skaldade. “Det är inte lätt att va poett”
Jag gick en skrivarkurs på högskolan i Växjö. Vi fick hemuppgifter, vid ett tillfälle skulle vi skriva dagsvers. Tvånget att lösa uppgiften bröt ner motståndet mot att själv skriva, jag såg att det är möjligt att dikta.
Idag skriver jag flera gånger i veckan och har till och med döpt om mig, på skoj, till poeten Salvador.
↑
↓
0
Akvarell “Himmel”
I poesi är diktens mening dikten själv. Bildens mening är bilden själv
↑
↓
<
Syntes
Med rim och annat krafs
blev versen färdig i ett nafs,
en dikt så bunden fast.
Tur att repet brast
Dikten svävar ut
fri som en spräcklig fågel
i himlens dopfunt.
Men syntes är målet,
ena stunden bunden,
nästa böljar den i frihetsvind.
Vill väl bli
bunden fri,
så ett frö
till syntes.